Sofia Malm

Avelsperspektiv
Epilepsi finns generellt ca 0.5-22 % hos rashundar men finns i högre frekvens hos vissa raser därför kan den antas vara ärftlig
Den genetiska bakgrunden skiljer sig åt mellan raser och även inom raser beroende på hur genetiskt lika olika populationer är

Border colliens epilepsi är autosomal recessiv eller mer komplext liknande recessiv
Den konstaterades första gången 1983, fler fall uppkom slutet av 1900 talet
I dagsläget finns 93 inrapporterade fall till SVaK
Det finns en viss trend av ökade antal fall, men det kan bero på att andelen fall som rapporteras ökar, jämfört med tidigare
Fler hanar än tikar i inrapporterade fall

Över 80 % har en sjukdomsdebut före 4 års ålder, medianen 2.37 år
De inrapporterade fallen utgör knappt 1 % av antalet registrerade valpar, men svårt att veta om alla fall rapporteras in

Debuterar vanligtvis runt 2-3 år
Agria breed profile visar behandlings statistik
Anledningen till att bc hanmar högre än resten av hundarna på livförsäkringar som tagits ut pga epilepsi beror på att de svarar dåligt på behandling

Vad vet vi om nedärvningen
- Är ärftlig
- arvsgången är inte helt klarlagd, en enkel recessiv arvsgång kan inte uteslutas men sannolikt är flera gener inblandade då det är en variabel fenotyp. Kan dock vara autosomal recessiv trots variabel fenotyp om mutationen är regulatorisk och då inte måste ske i den delen av genen för att påverka
- Då stamträdet (peter + lena) som utformats enbart baseras på de drabbade hundarna så kan vi inte basera nedärvningen på det. Har man mer info om resten av pop så kan man kanske hitta mönster som visar på nedärvning, det har dem troligtvis i sin text. Troligtvis enligt SKK så har de antagit autosomal recessiv nedärvning för att underlätta stamträdet, det bör man ha i åtanke då en risk med att anta enkel nedärvning blir att - vi utesluter för många djur
- Vid en komplex nedärvning så kan en gen ha stor effekt (har då hög arvbarhet) men ändå behöva andra gener att samspela med för att ge ett epilepsi anfall. Det är då bättre att istället göra en riskbedömning, index, för hur stor risk det är att avkomman till individen får epilepsi
- Inga säkra slutsatser kan dras om sjukdomens nedärvning vi behöver större underlag.

Generella rekommendationer vid enkel recessiv nedärvning (som alltså troligtvis detta inte är)
Uteslut ur avel:
-den sjuka hunden
-andra kända anlagsbärare dvs föräldradjuren, avkomma till sjuka hunden,
-kullsyskon- beror på hur allvarlig sjukdomen är, av de friska kullsyskonen är 67 % anlagsbärare (statisktikt sett) om då alla syskon gallras bort så har man offrat även de friska syskonen
Finns DNA test så kan man ju kolla bärarna, men det är ju inte möjligt nu

Vid okänd nedärvning - epilepsi
- uppmärksamma problemet
- publicera info
- kartlägg förekomst och insamla mer info om drabbade individer, bearbeta materialet
- upplys om allmänna avelsrekommendationer

Uteslut ur avel:
-sjuka individer, även de med 1 anfall

Beakta vid avel:

föräldradjur- ingen säker grund att utesluta dessa, men upprepa inte kombinationen – beakta vilken sorts anfall de nedärver, lindrig eller svår ep. Vad är det värt att få avla på den individen.
syskon – iakttag försiktighet - undvik nära släktskapspartiningar – då ökar risken för homozygoti
undvik att överanvända enskilda avelsdjur
senarelägg avelsdebut – även om de får epilepsi efter 4 års ålder så blir den mildare
utvärdera tidigare avkommor och andra släktingar
Ep har förmodligen ganska hög arvbarhet men vi vet inte hur den nedärvs

Nuvarande rek
uteslut ur avel:
-individen själv
-föräldradjur: får användas så länge den endast lämnat en kombination med epilepsi
-vänta alltid med avelsdebuten hos syskon till sjuk hund till de är 3-4 år
-använd inte syskon i kullar där mer än 1 valp drabbats
- avkommor till hundar som givit flera ep fall i olika komb bör användas försiktigt i avel även då de endast är halvsyskon till drabbade det innebär vänta med avelsdebuten tills 3-4 år de som debuterar efter 4 års ålder har lindrigare symptom

Dessa avelsråd uppfattar SKK som bra då vi inte utesluter för många individer men ändå är försiktiga med sjuka individer

Generellt vore en senare avelsdebut för hanhundar bra då vi hinner se mer av anlagen, ett annat alternativt vore att ta några tidiga kullar och sedan vänta och utvärdera dem

Överanvändning av enskilda djur är större risk än avel mellan närbesläktade

Vad gör vi nu
ändra inte avelsrekommendationerna
informera om vikten av inrapportering
undvik nära släktskapsparningar,
undvik överanvändning av enskilda individer
skynda långsamt – ep är inte nytt i rasen så gör inget drastiskt
glöm inte helheten väg risker mot förtjänster
Sjuka hundar bes skicka blodprov till biobanken, de ska sedan kunna användas i forskningen, mer info kommer på hemsidan inklusive formulär som ska bifogas


- Tillbaka till start -